Ibland, när jag är glad och livet känns lätt, så kan jag lyckas glömma av det. Jag kan nästan glömma på riktigt men sen... Sen ändras ditt tonfall - jag ser någons namn - eller så är det någonting du säger och då slår det mig igen. Som en omb slår det mig, PANG. Du menade det. Du menade vad du sa. Som en bomb - PANG. Det blir svart och orden ekar i mitt huvud - PANG. Hur ska jag hantera smärtan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar