Gah. ag blir så trött. Livet hade varit enkelt om man haft en on/off knapp så att man kunde stänga av sina känslor. Varför bryr jag mig ens? Antar att det bara gör extra ont denna veckan och att det går över. Hemma snart, hemma snart, hemma snart är orden som ekar i mitt huvud. Men vad gör man åt saken när hemfärden är en del av problemet? Dags attta på sig sin pansar-rustning och inte visa någon hur ont det gör. Mja, försöka duger. *stort leende* jag är glad, okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar